Jag gillade filmen. Mycket, till och med. Det är en modern japansk tappning av Den lilla sjöjungfrun, och handlar om lilla guldfiskliknande varelsen Ponyo som räddas av den femårige Sosuke, och efter det blir förälskad i honom och bestämmer sig för att bli människa.
Eftersom filmen är riktad främst till barn koncentrerar den sig inte på själva kärleksbiten så mycket, vilket är ganska skönt. Filmen är dessutom fylld av underbar barnlogik; säger Ponyo till någon att hon egentligen är en fisk tror de på henne utan att någon vidare information behövs (eller så instämmer de bara för att inte orsaka bråk och tandagnisslan, oklart vilket). Dessutom har den, i likhet med Min granne Totoro knappt några konflikter. Visst finns det hinder ivägen för huvudpersonrna att överkomma, med det saknas en egentlig antagonist. Något jag finner oändligt befriande.
Eftersom filmen är riktad främst till barn koncentrerar den sig inte på själva kärleksbiten så mycket, vilket är ganska skönt. Filmen är dessutom fylld av underbar barnlogik; säger Ponyo till någon att hon egentligen är en fisk tror de på henne utan att någon vidare information behövs (eller så instämmer de bara för att inte orsaka bråk och tandagnisslan, oklart vilket). Dessutom har den, i likhet med Min granne Totoro knappt några konflikter. Visst finns det hinder ivägen för huvudpersonrna att överkomma, med det saknas en egentlig antagonist. Något jag finner oändligt befriande.

Ponyo på klippan vid havet är som en blandning mellan studions tidigare långfilmer Min granne Totoro och Spirited Away och tyckte du inte om dem kommer du nog inte uppskatta den här filmen heller, men annars kan du förvänta dig en av världens bästa barnfilmer.
